Historian om Bertils honung

Historien om Bertils honung

Historien om Bertils Honung föddes ur Farfars och Fars biodlingshobby när jag var ungefär tjugofem år och såg biodling hemma hos min farfar. Farfar August hade ett antal bikupor uppställda utmed  granhäcken på sin stora tomt. På den tiden var bikuporna gjorda av halm och hade en ram av träsargar med ett papptak som skydd. Jag kommer väl ihåg en händelse som inträffade i bigården då min kusins pojkvän skulle hjälpa farfar att lyfta på bibänken medan farfar flyttade en kupa. Det bar sig inte bättre än att grabben blev rädd då bina började surra runt honom och i paniken släppt han taget och sprang. Det gjorde inte farfar som skulle rädda den välta kupan. Han plockade upp resterna bland de då mycket upprörda bina som intensivt attackerade honom.

Farfar August jobbar med sina bin

När han var klar och man började syna honom konstaterades att han fått väldigt många stick och han sa,  jag börjar känna mig lite ”yrrer” . Det var inte bättre än att han fick åka till doktorn där man kunde plocka bort 90 bistik gaddar. Hans fick åka hem och vila sig för resten av dagen. På fråga varför han inte sprang var svaret,  jag var ju tvungen att rädda bina.

Farfar var redan vid denna tid till åren kommen och min far Våge tog så småningom över farfars biodling. Nu började en modernare biodling att ta form. Våge var snickare sen barndomen och han tillverkade nya trågkupor  som var avsedda för långnormal ramar. Farfar hade haft nordiska bin som kanske var lite mer aggressiva än dagens bin och Våge började söka efter en  mer lätthanterliga bin. Han kom då i kontakt med en biodlare som bodde nära hans sommarstuga i Halland. Han hade bi av rasen Buckfast som var en korsning framtagen av en munk på klostret buckfast i England. Dessa bin var snällare och bättre att samla honung. Våge köpte ett antal drottningar och bytte ut de nordiska. När jag var i 30 års åldern fick mitt intresse för bin fart och jag  började engagera mig mera och fick några kupor som placerades på min tomt.

Våge och jag drev biodlingen tillsammans under många år och vi hade väl som mest ett 25-tal kupor tillsammans. Mitt arbete krävde mycket tid och då jag även reste en hel del var det Våge som fick dra det tyngsta lasset. När jag var i femtiofemårsåldern började Våge tröttna och jag fick själv driva biodlingen. Då jag fortfarande hade ett arbete att sköta fick antalet samhällen hålla sig under tio. Jag var dock väldigt intresserad och då jag gick i pension beslutade jag att satsa i större skala. Ett antal år tidigare hade familjen bytt bostad och köpt Braås gamla bryggeri. Efter några års renovering hade jag en fin snickarbod och en lokal som passade utmärkt för honungshantering.

Företaget Bertils Honung startades och jag byggde snabbt upp antalet samhällen  till runt 50. Då jag nu passerat 70-strecket tycker hustrun, men ibland även jag, att det ibland tar lite för mycket tid. Det är inte så lätt att minska ner.  Kundkretsen har blivit stor, företaget har blivit ett inarbetat namn och det vore inte så dumt att kanske hitta en arvtagare.

Bina insamlar nektar

Binas insamlade nektarn förvaras i honungsmagen. Där tillsättes mängder med enzymer och nyttiga bakterier. Har växten ett pollen som biet tycker om tas detta hem till kupan.

Bina samlar nektar, när de kommer till kupan möts det av husbin som tar emot nektarn och placerar den i vaxkakornas celler. Pollenet placeras i speciella vaxceller nära där bina har sitt yngel. Innan pollenet lagras blandas det med lite nektar. Pollen blandat med nektar används som föda till larverna som  skall bli nya bin.

Bina samlar nektar på en underbar äng

Bina samlar nektar som har en hög vattenhalt men som sänks genom att bina fläktar med vingarna så att en luftström uppstår i kupan vilket minskar vattenhalten till mellan 15 till 20 %. När vaxcellerna är fyllda med nektar med rätt vattenhalt täcks dessa med ett vax lock. Honungs ramen är klar när den är täckt till 75%.

Biodlaren tar hand om  ramarna från kuporna och täcker av vaxlocket som bina lagt över cellerna. Det är lämpligt att temperaturen i rummet är ca 25 grader, nektarn flyter då lite lättare. Ramen med honung placeras i en honungsslunga  (centrifug) där ramarna roterar runt och nektarn slungas mot väggen och rinner ner i ett uppsamlingskärl. Nektarn silas därefter så att alla vaxpartiklar och små skräp samlas upp.

Bina samlar nektar och denna tas om hand vid avtäckningen

Nektarn få nu stå i ett dygn och under tiden flyter ytterligare småpartiklar upp och lägger sig på ytan som ett tunt skumlager. Detta avlägsnas med ett smörpapper eller en skumsked. Nektarn är nu klar och ser i detta skede ut som en klar siraps liknande vätska. All nektar som kommer från växter i Sverige kommer så småningom att börja kristallisera. När processen startar måste biodlaren röra nektarn varje dag tills den blivit så fast att rörning inte  längre är möjlig. Nektarn har nu fått en kristallinisk konsistens och är nu klar att tappas på burk som honung.

 

 

Bin och andra insekter är livsviktiga för växternas fortplantning och de hjälper till att skapa en miljö där både djur och människor kan leva.

Bin och andra insekter är livsviktiga för växternas fortplantning och de hjälper till att skapa en miljö där både djur och människor kan leva.

Vår miljö är mer och mer välkända rubriker i de flesta medier. 3/4 delar av alla växter är beroende av att bli pollinerade av insekter. Av vår totala livsmedels produktion är mer än 30% beroende av pollinerande insekter.Dagens livsmedels producenter verkar inte förstå att bin och andra insekter är livsviktiga för växternas fortplantning. Jordbruksmetoderna i dag är monotona kulturer. Man sår samma växt på åkern år från år och jorden blir mer och mer utarmad. De tidigare åkerkanterna med en varierande fauna har försvunnit och ersatts av åker. För att skördarna skall bli stora används stora mängder kemiska gödselmedel. De sådda växterna besprutas eller betas med diverse miljögifter som skoningslöst dödar alla insekter.

Fram till mitten av 50-talet hade många människor som bodde på landet även ett par bisamhällen i sin trädgård. Med industrialismen blev flytten från landet allt vanligare och antalet bisamhällen och biodlare minskade kraftigt under 60 till  90 talet då människorna lämnade landet för försörjning i staden. Under 2000 talet har trenden vänt. Vi har blivit allt mer medvetna om bin och insekters betydelse för miljön och växternas och vår egen överlevnad. I dag är vi ca 12000 biodlare i Sverige och hobbyn eller yrket sprider sig bland såväl kvinnor som män. Biodlingens största nytta är pollineringen och vår matproduktion är starkt beroende av insekter för sina skördar. Våra bin och insekter är i dag kraftigt hotade av miljögifter och sjukdomar. Biodlaren måste hjälpa bina att överleva genom en aktiv biodling utan några gifter. Bertils Honung använder INTE några kemiska produkter för sjukdomsbekämpning , bara produkter som finns naturligt i vår miljö. De rationella jordbruksmetoder som i dag används utarmar våra jordar och tar bort möjligheten för insekter att hitta en varierad fauna som är mycket viktig för deras överlevnad.  Det måste bli mer plats mellan åkerlapparna för den vilda faunan och användandet av gifter måste radikalt minska i jordbruket och i våra trädgårdar.

Hej världen!

Välkommen till WordPress. Det här är ditt första inlägg. Redigera eller radera det. Sedan kan du börja skriva!

Elefant